På onsdagskvällen spelade Rebecca Tilles med band på The Kaliber Room i Uppsala. Det blev en mycket bra spelning med tyngdpunkt på material från det senaste albumet ”Fifty Fifty” som släpptes i april.

En underbar sommarkväll i Uppsala så är det förstås lite motigt att gå in i den relativt nya rockklubben The Kaliber Room som huserar i Blackbirds tidigare lokaler bakom Katalin. Vilket musik-kvarter vi fått i Uppsala med alla tre ställena i samma gränd. Jag drömmer om en americana-festival med band på alla scenerna.

Det motstånd jag hade att gå inomhus försvann snabbt när Rebecca Tilles och hennes band klev upp på scenen. Förutom Rebecca på sång och gitarr är det i princip samma band som på albumet ”Fifty Fifty” (som jag för övrigt recenserade här i Musikpulsen den 27.e april). Det är amerikanskan Tristan Marie på fiol och sång, Mats Gustafsson på elbas och sång, Daniel Göransson på trummor och Jim Base på elgitarr. Ett mycket kompetent och tajt band.

Det visar sig att jag sitter bredvid Rebeccas mamma och ett sällskap med andra släktingar och vänner. Jag får ett litet samtal med henne också och stämningen i lokalen känns lika varm som det faktiskt är därinne. Rebecca kommer ju från Uppsala-trakten hon har även amerikanskt påbrå med en pappa därifrån. Rebecca Tilles låter lika genuin vare sig hon sjunger på svenska eller engelska. Hennes musik är just väldigt okonstlad och naturlig.

Rebecca säger att det känns lite extra pirrigt att spela på hemmaplan, men någon nervositet märker jag inte alls, tvärtom så ger hon ett mycket lugnt och scenvant intryck. Bandet är som sagt riktigt bra och Tristan Marie, från Las Vegas numera bosatt i Stockholm, är en extra färgklick (trots att hon är klädd i svart). Hennes fiolspel tillför mycket, och hon får också sköta några mellansnack när Rebecca stämmer om sin gitarr.

Överhuvudtaget imponeras jag av hela bandet. Rebecca Tilles är både en bra sångerska och låtskrivare. Vi får höra alla låtar från albumet ”Fifty Fifty”. På albumet är ju den ena sidan på skivan på engelska och den andra på svenska, live så blandas språken vilket inte alls stör på något sätt, tvärtom så ger det variation, men på skivan gillar jag verkligen att de är sammanhållna på respektive språk.

Förutom alla låtarna från ”Fifty Fifty” så får vi bland annat också höra låtar från det förra albumet ”Oh Sister”. I slutet sjunger också Tristan Marie solosång och hon har även hon en mycket bra röst.

Det här var verkligen en konsert som gav mersmak, så jag hoppas på att få se Rebecca Tilles och hennes band på någon av Uppsalas scener snart igen. Det var även mitt första besök på Kaliber Room. Vilket också blev en positiv upplevelse. Skön atmosfär med bra ljud och scen-belysning. Således blev det en fin kväll även inomhus, sedan fick jag även njuta av den sköna kvällen då jag, uppfylld av musiken, cyklade hem.