Att det legendariska industri-rockbandet Einstürzende Neubauten uppträdde i Parksnäckan kan faktiskt vara en av sommarens största konserthändelser i Uppsala. Det tyska bandet spelade inför en stor och hängiven publik i den vackert belägna Parksnäckan i hjärtat av Uppsalas stadspark.
Strax efter kl 19 så entrar de 6 bandmedlemmarna scenen. Centralfiguren är sångaren Blixa Bargeld. Han och slagverkaren N.U. Unruh (Andrew Chudy) har varit med sedan bandet bildades i Berlin 1980. Gitarristen Jochen Arbeit har varit med sedan 1997. Det har även trummisen och slagverkaren Rudi Moser varit. Felix Gebhard spelar i huvudsak keyboards. Den nyaste medlemmen är basisten Josephine Lukschy. Hon har dock en tongivande roll i bandet med sina tunga bas-riff.
För mig är faktiskt Einstürzende Neubauten en ny bekantskap. Jag har alltså inga direkt förväntningar när jag kommer till Parksnäckan. Det känns mest spännande på ett sätt som det faktiskt inte alltid gör när man gått på tusentals konserter. Det är kul med något annorlunda, och det är verkligen Einstürzende Neubauten.
Slagverkarna N.U. Unruh och Rudi Moser spelar på alla möjliga underliga ”instrument” under kvällens konsert som stora plåtar, rör, en snurrande manick med stålfjädrar och en kundvagn!
Ett väldigt effektfullt ögonblick under konserten är när Blixa Bargeld tar (vad som på håll ser ut som) bestick i ena handen och släpper dem ner på scengolvet. Det klingar vackert och passar perfekt in i musiken. När Blixa tar väldigt höga toner är också häftigt. Hur kan den 67-årige sångaren ens få fram sådana toner.
Huvuddelen av musiken som de framför är dock mycket mer stillsam än vad jag trodde. Det är bara vid några tillfällen som tempot ökar. Musiken drivs ofta fram av Josephine Lukschys bas tillsammans med alla möjliga rytmer på alla möjliga grejer. Det är suggestivt och man dras efter ett tag in i deras annorlunda musik som är fängslande och väldigt underhållande.
Blixa sjunger både på engelska och tyska. Även om jag inte är så bra på tyska så är det mest effektfullt när han faktiskt använder orginal-språket.
Bandet gör två extranummer och avslutar med fin duett och stämsång mellan Josephine Lukschy och Blixa Bargeld i låten Stella Maris.
Blixa avslutar konserten med orden: ”and remember when you die and have gone to heaven, tell God I saw your favourite band”. Inga blygsamma ord precis.