Det blev ett fint återseende när Aaaron Lee Tasjan från East Nashville gästade mysiga Blackbird i Uppsala. Det är fjärde gången som han spelar i Uppsala. Det är en sprudlande och energifylld artist med en nära och varm publikkontakt, som vi som sökt oss till Blackbird får uppleva.
Aaron Lee Tasjan känns verkligen genuin. Redan när jag kliver in på Blackbird så får jag en pratstund med honom och det känns som att träffa en gammal vän. Mina andra vänner och jag är tidigt på plats för att avnjuta lite av Katalin Vargas vällagade och goda mat. Det är också hon som driver Blackbird tillsammans med sin son Joseph. Blackbird är ju granne med hennes tidigare ställe som fortfarande bär hennes namn. Till maten blir vi underhållna av Tasjans soundcheck. Han spelar lekfullt och vad det verkar som, vad som faller honom in. Jag lägger bland annat märke till Bruce Hornsbys ”Mandolin Rain” på piano och ”Always On My Mind” på gitarr, som ju mest förknippas med Elvis. Detta tyder på en bred musiksmak och influenser från många olika håll.
När sedan den riktiga spelningen börjar så öppnar han med ”Lost & Alone” från senaste albumet ”Get Over It, Underdog”. Kanske finns det en viss symbolik eftersom han kanske känner sig lite vilsen och ensam på scenen ibland (något som inte alls märks denna kväll). Aaron Lee Tasjan spelar mycket energiskt på sin akustiska gitarr som han hanterar med stor skicklighet. Han är också en mycket bra sångare. Hans scennärvaro och utstrålning är stark på samma gång som han känns enkel och chosefri. Kanske det just är det sistnämnda som gör att han knyter band med publiken. Vi inbjuds till och med att övernatta hos honom i East Nashville i hans rymliga enrummare, säger han med glimten i ögat.
Han berättar att han flyttade från en småstad i Ohio till East Nashville för tretton år sedan. Han är noga med att berätta att East Nashville är något helt annat än Nashville där artister som Kid Rock håller hus. I East Nashville är artister som John Prine, Mary Gauthier, Guy Clark och Townes Van Zandt hjältar. Eftersom ”alla” skrev tåglåtar så skrev han sin också. Vi får höra ”East Nashville Song About A Train”.
Aaron Lee Tasjans mellansnack är fyndiga och roliga. Han pratar bland annat om AI och säger att han personligen skulle uppskatta mer om AI kunde tvätta hans strumpor istället för att skriva ett film-manus åt honom. Det blir inledning till låten ”Computer Love” från albumet ”Tasjan, Tasjan, Tasjan (2021) som bland annat innehåller raderna ”Some advanced technology / Is eating through my brain / Got wires crossed, it bothers me / To feel this artificial pain.”
Inledningen till en av mina personliga favoriter ur hans repertoar är ”Memphis Rain”. Som inledning till den berättar han om en spelning i Memphis, då det bara var en person i publiken. I detta fall en äldre kvinna (i 80-års åldern säger han). Iklädd bland annat leopard-mönstrade tights. Hon dansade med sköna moves till hans musik. Efter spelningen ser han henne stå vid en lyktstople i regnet, tända en cigarett och vänta på skjuts. Så kom låten till.
Självklart måste alla sköna mellansnack liksom musiken upplevas live för att komma till sin rätt. För mig är bra mellansnack nästan lika viktiga som musiken. Det skapar ett band till publiken samt att man får en helt annan upplevelse av låtarna. Aaaron Lee Tasjan är en mästare på båda delarna.
Han spelar inte bara gitarr utan sätter sig också vid den stora flygeln som står på scenen och kör ett par låtar. När han hänger på sig gitarren igen så spelar han ”12 Bar Blues”, som inte handlar om ”takt-mönstret” utan just om när han på en bar-runda i Nashville besökte tolv barer.
Sedan blir det önskestund. Han får tre önskningar från publiken och spelar de alla, ”Lydia’s Boots”, ”Little Movies” och ”Lucinda’s Room”.
Han inleder den textrika och väldigt sköna låten ”Streets of Galilee” med väldigt fint fingerspel på gitarren. Det är absolut en av kvällens höjdpunkter. Låten innehåller en fantastiskt historia, bland annat om hur hans mamma spelade Beatles-kassetter i bilen när hon hämtade honom från skolan och mycket mer. Berättandet i låten och låtens uppbyggnad får mig att tänka på en ung Bob Dylan, även om Tasjan nu hunnit bli 41 år.
Han avslutar med en av sina favoritlåtar, ”In The Early Morning Rain” skriven av Gordon Lightfoot. Den blir som gjord för, att nöjt nynna på när jag lämnar Blackbird efter ytterligare en liten pratstund med Aaaron Lee Tasjan vid merch-bordet. En mycket bra kväll.