Det var bitande kyla i Uppsala på tisdagskvällen men inne på Klubb Uffe som huserade i Katalins intima Jazzbar var det värme och fin musik som gällde, när den stora låtskrivaren och sångerskan Kim Richey startade sin turné i Sverige och Norge. Kvällen inleddes av Johan Hammarbäck.

Äntligen var det säsongsstart för Klubb Uffe. Johan Hammarbäck som släppte sitt första fullängdsalbum ”Stanna Kvar” i slutet av förra året fick äran att inleda säsongen. Han inledde med att säga att det kändes som att gå upp på scenen i någons vardagsrum. Det är just den känslan man får i den intima lokalen. Klubb Uffe värdarna, Wille, Andreas, Dan och Markus skapar alltid en välkomnande och familjär atmosfär.

Johan med samma efternamn som artistkollegan Henric (dock är de inte släkt), som dessutom ligger på samma skivbolag, Ella Ruth Institutet, säger att det inte blir så mycket mellansnack för han är ju här för att spela. Mellansnack får vi senare när Kim Richey ska spela för det är ofta de amerikanska artisterna väldigt bra på. Han sjunger och spelar de flesta låtarna från ”Stanna Kvar”. Utan någon direkt jämförelse så har Johan Hammarbäck ett liknande uttryck i sina texter och musik som Tomas Andersson Wij. En annan artist inom samma genre spelar samtidigt inne på Katalins större scen, Toni Holgersson. Det är synd att man inte kan klona sig ibland.

Kvällens huvudattraktion är en riktig ”låtskrivar-adel” från Nashville. Kim Richey gjorde kanske inte riktigt det där stora genombrottet när hennes karriär ändå tog lite fart på 90-talet. Hon har däremot samarbetat med massor av artister som låtskrivare samt skrivit låtar till många inom främst countrymusiken, några exempel är Trisha Yearwood, Radney Foster och Brooks & Dunn.

Att placera Kim Richey i country-facket känns dock inte rätt. Hon är en utpräglad singer/songwriter med betoning på båda. Både låtskrivandet och sången är av högsta klass. Hennes röst är mjuk, själfull och berörande. Hon fångar hela rummet när hon sjunger. Gitarr-kompet sköter hon helt ok, även om det kanske inte är hennes starka sida. Hon berättar att det var meningen att hon skulle ha med sig en gitarrist, Luke. Det visade sig att hans pass inte hade tillräckligt lång giltighetstid så han fick inte lämna USA innan han fått ett nytt pass. Kim tillägger att vill vi höra honom får vi komma till spelningen i Malmö, när han ska finnas på plats.

Kim Richey har en guldgruva av låtar att välja bland och vi får höra ett urval under kvällen. En av kvällens höjdpunkter för mig är när hon sjunger ”A place called home”. Det blir ett sådant magiskt ögonblick då tiden står stilla och hennes röst och ord helt och hållet slukar hela rummet.

Några av de låtskrivare hon jobbat tillsammans med är Don Henry, Chuck Prophet och Aaron Lee Tasjan (som för övrigt spelat på Klubb Uffe i samma lokal.) Vi får höra några av de låtarna bland annat den fina ”Chapel Avenue” som hon skrivit tillsammans med Don Henry.

Trots att Kim Richey är en stor låtskrivare så väljer hon som extranummer att hylla en annan stor låtskrivare, Kris Kristofferson, genom att sjunga hans ”Sunday Mornin’ Comin’ Down”. Hon berättar också att Kris Kristofferson hjälpte en annan storhet att få komma fram, nämligen John Prine. Det blir verkligen en värdig avslutning på en mycket fin kväll. Jag känner mig varm inombords då jag promenerar hem i den bistra vinternatten.