Trion Ismael släppte sitt nya album ”Allt som vi kunde va” för en månad sedan den 12 juni. Ett album med mörka texter om vår samtid. Texterna är dock inte uppgivna trots svärtan. Det finns också ett starkt driv i musiken som tillsammans med det man kan läsa mellan raderna andas ett hopp om framtiden.
Det var drygt fem år sedan bandet släppte sitt förra album ”Doggerland”. Det har hunnit hända en del i bandet. Basisten Ronny Grubb slutade på grund av hälsoskäl förra sommaren. Inspelningarna fortsatte med syntbas tills man hittat en ny basist, Johan Zeitler, som började i bandet i början av året. De övriga två medlemmarna är Bengt Westin på trummor, sång och gitarr och David Berjlund på sång och gitarr.
En annan viktigt person för bandet och deras sound är Kristofer Jönson som både spelat in samt även producerat tillsammans med Ismael. Kristofer är även med och spelar percussion, gitarrer, syntar och sjunger. Linnea Kurkiala är med och sjunger på inte mindre än sju av albumets tolv spår. Victoria Skoglund sjunger på låten ”George Clooney. Erik Brag Månsson bidrar med pianospel på ett par låtar och sist men inte minst spelar Davids brorson Johannes Berjlund trumpet på ”Uppmärksamheten och ”Stora Forsen”. Ett trumpetspel som verkligen lyfter upp låtarna ytterligare ett snäpp. Framförallt ”Uppmärksamheten” som är en av mina personliga favoriter på albumet.
Davids bror Markus Berjlund är också låtskrivare och sångare. Båda två är mycket begåvade textförfattare och sångare med stor närhet och känsla i sina röster. För mig är det ett mysterium att de inte har nått en mycket större publik än vad de gjort.
Albumet ”Allt som vi kunde va” borde kunna ge Ismael det stora genombrott som de förtjänar. Ismael är definitivt ett av Sveriges mer intressanta band idag. Sång text och musik är av högsta klass. Arrangemangen och produktionen är storslagna. Jag hör ekon av Kent, Depeche Mode, U2 och Thåström.
Jag har lyssnat en hel del på albumet sedan det släpptes den 12 juni och låtit det vila och sedan lyssnat igen. Det blir bara bättre och bättre ju mer man lyssnar och min ”betygs-termometer” har stigit med tiden. Jag har nog fått ”Ismael-Feber”. ”Allt Som Vi Kunde Va” är precis så bra som det kan vara.