Anders F Rönnbloms ”musikfest för människorna i det 21:a århundradet” blev en varm och fullspäckad afton fylld av glädje och musik framförd ett förstärkt AFR Band och många fina gästartister. Lördagens konsert var den första av två kvällar. Den andra går av stapeln på söndagskvällen.
Anders F Rönnblom har ju väldigt många hängivna fans. De mest dedikerade kallas F-Heads (efter Grateful Deads passionerade Dead-heads). Det vibrerar av förväntningar innan konserten sätter igång. Denna spelning är ju inte bara en spelning med Anders F och hans AFR Band. Många inbjudna gästartister ska också uppträda. En av dem som jag personligen såg fram emot att få se är Eric Palmqwist. Innan konserten börjar träffar jag Eric som berättar, att eftersom det var så många gästartister så spelar han på den andra konserten imorgon kväll istället. Det gör även Anna Stadling och Toni Holgersson ska det visa sig. Man kan ju inte få allt, men det finns ingen anledning att misströsta för den skull utan bara att njuta av kvällen och de andra fina gästartisterna.
Kvällen börjar med Anders F och hans AFR Band, Jenny Heldring och Madeleine Wideland på körsång, Björn Rothstein på trummor, Jesper Lindberg på pedal steel och banjo, Fabian Månsson på elgitarr och Staffan Lindfors på kontrabas och elbas. Kvällens första låt blir ”Det ska inte bli något mer trams i din trädgård” från albumet ”Ramlösa Kvarn”. En låt med en passande text att inleda med. De fortsätter sedan med ”Boulevardminnen” innan det är dags för kvällens första gäst, Stefan Sundström. Han intar scenen som ett yrväder med massor av energi och dansar runt i Mick Jagger liknade manér. Låten han sjunger tillsammans med Anders F är ”Stygg stygg whisky” han ropar ut -det är ju ändå lördagskväll.
Gästerna avlöser varandra i snabb takt. Nästa gäst som bjuds in på scenen är Björn ”Lycklig” Wallgren, som även är Anders F:s manager. Det är fortsatt fullt ös som gäller och låten ”Fem år på torken” är ju vad som kan hända om man dricker för mycket Stygg stygg whisky. Således ett bra låtval. Även nästa låt ”Karusell” kan ju kopplas ihop med för mycket alkoholhaltig dryck om man har lite fantasi.
Anders F bjuder in nästa gäst, som är Love Antell. Love säger att han kan relatera till låten genom relationen med sin bror. Låten är ”Har du sett min broder Josef?” Han och Anders F fortsätter sedan att sjunga ”Ta väl hand om Louis” med stor energi. Fabian Månsson bränner av ett snyggt gitarrsolo.
Nästa gästartister blir Stina Berge och Lotta Nilsson Thessing. Första låten som de framför tillsammans med Anders F är ”En örn över South Dakota” där Stina Berge har första stämman tillsammans med Anders F och Lotta Nilsson körar. Stina Berge tackar för sig och Lotta Nilsson berättar att nästa låt är en av hennes favoritlåtar. Låten är ”Jag kysste henne våldsamt”. Den spelas i en skön reggae-takt med härligt banjo-spel av Jesper Lindberg. Det blir en riktig höjdpunkt på konsertens första del. Musikerna lämnar scenen och Björn Rothstein gör ett vilt trumsolo som mer eller mindre får honom att tappa rösten av exaltation när han sedan förkunnar att de tar en paus.
Andra set börjar med ännu en av kvällens absoluta höjdpunkter. Anders F:s gamla parhäst, bland annat från ”The Incredible Gretsch Brothers”, Peter R. Ericson är på scenen. Det märks direkt att dessa två gamla kumpaner delar en speciell energi. Peter R. Ericson är också en så grymt bra gitarrist. De båda sitter på varsin stol med varsin gitarr. I alla fall Anders F spelar på en Gretsch-gitarr. Låten är en hyllning eller kan man kanske säga en anti-hyllning och som Anders F. säger tyvärr är texten i högsta grad aktuell. Låten ”Långfingret” bygger på en dikt, ”Salute” av den amerikanske poeten Lawrence Ferlinghetti. Anders F. sjunger med stark röst och låter förbannad. Lyssna på texten så förstår ni varför.
Den karismatiska sångerskan Julia Frej bjuds in och sätter sig på en stol intill Anders F. Till att börja med kompas de två bara av Peter R Ericson låten går i ett mycket långsamt tempo som sakta drivs upp. Bandet kommer in och låten som är ”Det är inte snön som faller” fullständigt exploderar. Julia Frej sjunger otroligt inlevelsefullt och de båda gitarristerna Fabian Månsson och Peter R Ericson öser på för fullt. Plötsligt spritter Anders F. till och liksom flyger upp från sin stol. Även Julia Frej reser sig och låten går in i ett overkligt kraftfullt crescendo. Ett helt magiskt ögonblick och så starkt så att mina ögon tåras.
Det går ju knappast att följa upp ett sådant ögonblick men Anders F och bandet, nu förstärkta med Tommy Lydell på keyboards dundrar på i ett skönt Neil Young-aktigt gung i ”Drömguide” där också Jenny Heldring och Madeleine Widelands körsång är en viktig ingrediens. Jag kommer faktiskt att tänka på Pink Floyd också. En blandning av Neil Young och Pink Floyd, kan det bli bättre?
Den skönsjungande Isabella Lundgren är nästa gäst. Hon och Anders F sjunger en fin duett tillsammans ”En viskning från Nastassja Kinski”. Johan Johansson bjuds in på scenen och nu blir det ”Rock ´n´Roll i låten som också heter ”Alternativ Rock´n´ Roll Cirkus”. Johan Johansson (med bland annat förflutet i KSMB och Strindbergs) är en riktig rocker liksom Stefan Sundström som kommer in igen till låten ”Tolv Tiggare”. Även Martin Andersson kommer in och de tre bildar en extra kör bredvid Anders F. Fabian Månsson gör ett snyggt wah-wah solo och Jesper Lindberg går lös på sin banjo. Jag kommer att tänka på Bob Dylans ”All Along The Watchtower”.
Nästa låt är tyvärr ännu mer aktuell nu än där den gavs ut 1980 på albumet ”Rapport från ett kallt fosterland”. Låten är den fantastiska ”Europa brinner” Jenny och Madeleines körsång lyfter fram Anders F:s sång tillsammans med Jesper Lindbergs smäktande pedal-steel.
Martin Andersson kommer in igen på låten ”Visst älskar jag dig och dina arbetarbarn” även Lotta Nilsson kommer in och förstärker sången på ”Komedia”. Peter R Ericson och Fabian Månsson bjuder på en rafflande gitarrduell. I slutet av låten lämnar Anders F scenen.
Som extranummer kommer han in igen och gör en akustisk version av ”Din barndom skall aldrig dö”. Som allra sista låt kommer Björn Wallgren in igen. Han påannonserar att de nu ska göra en bortglömd pärla som inte tidigare har spelats live. De avslutar med ”Liftat hela vägen uppför Bergets Värsta Brant”. Anders F. avslutar med att hälsa oss välkomna i morgon. De som ska gå på den konserten kan känna sig lyckliga. När denna artikel publiceras är den spelningen nog precis över. Jag önskar att jag hade varit där då också.