Idag väljer jag Van Morrisons 47:e studioalbum ”Remembering Now” mest för att se om jag tycker bättre om det än vid tidigare lyssningar. Albumet tokhyllas av många som ett av årets bästa album. Jag delar faktiskt inte den åsikten alls.

Visst är det kul att Van Morrison vid 80-års ålder ånyo minns hur man skriver originalmusik med texter utan ”foliehatt”. Jag saknar dock något. Det är väldigt välpolerat och saknar ofta en själ på något sätt. Jag kan inte riktigt ”ta på det” men albumet ”Remembering Now” berör mig inte nämnvärt. Det är nästan så att jag undrar vad jag har missat? Eftersom så många hyllar albumet som ett av årets bästa. Produktionen är ofta, men inte alltid ”slick” och polerad. Jag tror att albumet hade vunnit på en lite ”skitigare” produktion. Dagens skiva i ”Pärs Skivhörna” är ju inte regelrätta recensioner utan mest betraktelser om varför jag har valt den skiva som jag presenterar för dagen. Jag väljer helt enkelt detta album idag för att se om jag skulle tycka bättre om det, än vid tidigare lyssningar. Fast inte ens när jag låtit albumet vila ett lyfter det för mig. Titellåten ”Remembering Now” och ”Stretching Out” som är albumets sista låt lyfter faktiskt mer och har något som jag tycker att andra låtar saknar. Det kanske är jag som blivit en surgubbe nu? Fast jag får ju ofta höra att jag är för snäll. Omslaget är dessutom intetsägande och tråkigt.