Jag blev inspirerad av gårdagens album ”The Accidental” med Francis Rossi. Det fick mig att plocka fram albumet ”Dog of Two Head” från 1971. Min CD-version är dock från 2003 och innehåller lite bonus-material också.

Jag upptäckte Status Quo något senare genom ”Piledriver” som kom 1973. Min kompis Christer och jag såg bandet live på Kungliga Tennisstadion 1974, lomhörda men lyckliga promenerade vi hem över Lidingöbron efter konserten som var min andra rockkonsert efter Deep Purple 1971. Sedan såg jag Status Quo 1975, 1976 och 1978 också. Därefter avtog nog mitt intresse för bandet även om de alltid funnits där. Jag har köpt en del av deras senare skivor också men de har aldrig nått upp formen de hade på 70-talet. Sättningen med Francis Rossi, Rick Parfitt, Alan Lancaster och John Coughlan som de har på detta album var deras bästa sättning och då hade de även den ungdomliga energin. Imponerade att den snart 77 årige Francis Rossi har hittat tillbaka till den (läs gårdagens inlägg i Pärs skivhörna). ”Dog of Two Heads” är ett riktigt bra album som jag fortfarande kan uppskatta 55 år efter att det gavs ut. Vi ska inte heller glömma Rob Young på munspel och Bruce Foster på piano som förstärker bandet på detta album.