Igår såg jag Rayland Baxter live för andra gången. Första gången var 2015. Då köpte jag den här CDn av honom, med unikt hemmagjort omslag. 

Han gjorde ett fint framträdande solo på Stockholm Roots Americana Festival igår kväll. Egentligen skulle jag nog kategorisera honom mer som singer/songwriter. Jag tänkte igår att han ibland påminner mig lite om Paul Simon i det musikaliska uttrycket. Samma sak hör jag nu också när jag lyssnar på detta album. Jag minns inte varför han sålde CD:s med hemgjorda omslag då för 10 år sedan. Lite roligt att ha ett sådant exemplar i alla fall. Signerat och allt. Jag glömde att kolla om han sålde någon merch igår.

Jag måste erkänna att han varit lite bortglömd av mig. Jag har ett par album till. Får ta och lyssna på dem snart också. Dygnets alla timmar räcker knappt för all musik jag vill lyssna på.